
Sista jag minns är att jag skriker "peace out motherfuckers" utanför klubben till folk med två fingrar i luften, nästa sekund vaknar jag på hallgolvet med blod i fejjan. Kallar liksom inte blackouter för blackouter längre, kallar det bara vardag.
Ovan är två vänners verk på P-huset Anna i Malmö